Ett försök till

Jag gör ett försök till med fotoblogg, fungerar det inte så gör det inte. :-)
Är du intresserad, så kolla här! (Inte mycket där än!)

Musikrekommendation

Alla borde prova att lyssna på Katharina Nuttall - en av de mer intressanta rösterna och musikerna på länge. Debutplattan This is How I Feel finns på iTunes och smakprov finns på hennes hemsida. Kolla även in TV4-versionen av hennes Blue Monday-cover (som finns med i studioversion på skivan). Jag hörde Place of Hope på radio strax efter jag hade flyttat hit och har haft hennes namn nedskrivet i mobiltelefonen sedan dess. I helgen gjorde jag slag i saken och köpte skivan, och hela vägen till jobbet gick det kalla kårar efter ryggraden (och inte bara på grund av fem minusgrader).

Soundmässigt så vill jag nog enklast jämföra henne med Anna Ternheim fast med en bas längre tillbaks i mörk pop eller blues med ett par stänk Sarah McLachlan. Katastrofalt vackert.

Tecken på en produktiv dag

Two signs of a productive days: blinking lights and dirty hands. Ibland är det skönt att installera lite utrustning också, inte bara sitta och rita nätverkskartor.

Jaså, det säger du?

Jag har nyligen köpt in ett gäng optiska interface från Cisco, och i varje låda följer det med ett A4-som ser ut som följer:

Jag undrar lite vad den här sidan betyder, och varför den bara skickas med på det här språket? Och, kanske viktigast av allt - vem är killen längst upp på sidan?

Är det inte konstigt?

Enligt Svenska Brandskyddsföreningen tar det tre minuter innan ett hem blir övertänt; men det tar mig nästan en och en halv timme att få igång en brasa i öppna spisen.

Grundlurad - och förbannad

Häromveckan tänkte jag att jag skulle göra fejkhamburgare till middag hemma - ni vet såna där när man köper färdiga pannbiffar och lägger mellan bröd - så jag köpte hem allting jag saknade från affären och skred till verket. Senapen jag köpte skyltade med "Uten tillsatt sukker!", men jag tänkte inte så värst mycket på det förrän härom dagen när Anna såg flaskan och sade att det säkert var fullt med sötningsmedel i istället. Jag tittade efter och jodå, mycket riktigt - senapen är sötad med sukralos. Den hamnade i papperskorgen direkt.

Det här gör mig på gränsen till Kalle Anka-arg (uttryck © Daniel Ekman). Här slopar man sockret till förmån för någonting som är 600 gånger sötare, naturfrämmande, innehåller klor och är besläktat med så trevliga substanser som hormoslyr och neurosedyn - och så har man mage att marknadsföra det som någonting BRA? Jag kanske är naiv, men så får det väl ändå inte gå till??